Picknick och hänga med kompisarna är roligt och det visade sig vara vad som behövdes för att vi skulle komma ut och röra på oss. Nästa helg är det Lidingöloppet och för min del 2:a etappen av 4 på tjejklassikern. Det har dock varit lite si och så med träning den sista tiden (jobb och resan till NY har satt käppar i hjulet, ja sen har det blivit så mörkt på kvällarna och om jag ska vara ärlig så har chipspåsen och soffan har haft större dragningskraft...)
Nu har vi väl allihop ändå drabbats lite smått av panik och tog oss gemensamt i kragen och testsprang banan. Efter midnattsloppets 56:51 känner jag pressen att jag borde klara Lidingöloppet under timmen - trots att den banan ska vara tuffare.
Abborebacken, som jag idag döpte om till "Karborrebacken" har varit väldigt skräckinjagande på banprofilen - och den krävde sin kvinna, men Karinbacken - som inte ens är utmärkt med namn på banprofilen var den som höll på att knäcka mig! Den kom när det var ca 2 km kvar och det brann av mjölksyra i vaderna. Dagens tid blev strax under 59 minuter, så lägger man till adrenalin och tävlingsmänniskan i mig ska det nog gå vägen. (Hoppas jag inte får äta upp detta senare... nåja, man kan ju alltid redigera i efterhand ;-)
Efter denna ansträngning åkte vi hem till Grufmans och smällde i oss varsin pizza - kolhydratladdningen har börjat...
Snart ställer vi om siktet mot skidor och blåbärssoppa i Dalarna, men ett litet tag till vill jag tänka på dagens lopp och bara få vara riktigt glad åt att ha klarat av Lidingöloppet under timmen Aborre- och Karinbackarnatill trots. Hurra!
