Nu har jag nog tagit mig vatten över huvudet... jag har lovat Douglas en Thomas tårta. Först hade jag tänkt göra en sockerkaka i en långpanna och spritsa lite så att det såg ut som ett tåg och garnera med godis så att det blev hjul, skorsten och visselpipa osv.
Efter ett tips från svärmor Margareta var jag övertygad om att det fanns ett bättre sätt: en rulltårta som man skar rullar av till hjul och skorsten.
Jag var lite nervös över hur själva rullandet skulle gå, men med lite fuktad trasa till hjälp släppte bakplåtspappret fint och jag fick till en rulltårta med smörkräm. När jag sedan skulle skära skivor gick det inte lika bra - ovala är en snäll beskrivning.
Istället skar jag en stor bit och satte i ena ändan som en hytt och en lite mindre bit som huv (eller vad det nu heter på tåg).
Sedan vispade jag grädde som jag färgade blå (återkommer till det senare). På med grädden, hittade singoallakakor som passade bättre som hjul, diverse godis markerade de olika detaljerna på tåget. Eftersom det skulle vara ett anisktståg krävdes ju ett ansikte, men jag insåg ganska fort att det skulle bli riktigt fult. Henrik ryckte in och skrev ut och laminerade Thomas riktiga ansikte och jag tror att det var det som gjorde att barnen faktiskt tyckte att det var Thomas tåget. Douglas var nöjd och lyckan var gjord.
Efter ett tips från svärmor Margareta var jag övertygad om att det fanns ett bättre sätt: en rulltårta som man skar rullar av till hjul och skorsten.
Jag var lite nervös över hur själva rullandet skulle gå, men med lite fuktad trasa till hjälp släppte bakplåtspappret fint och jag fick till en rulltårta med smörkräm. När jag sedan skulle skära skivor gick det inte lika bra - ovala är en snäll beskrivning.
Istället skar jag en stor bit och satte i ena ändan som en hytt och en lite mindre bit som huv (eller vad det nu heter på tåg).
Sedan vispade jag grädde som jag färgade blå (återkommer till det senare). På med grädden, hittade singoallakakor som passade bättre som hjul, diverse godis markerade de olika detaljerna på tåget. Eftersom det skulle vara ett anisktståg krävdes ju ett ansikte, men jag insåg ganska fort att det skulle bli riktigt fult. Henrik ryckte in och skrev ut och laminerade Thomas riktiga ansikte och jag tror att det var det som gjorde att barnen faktiskt tyckte att det var Thomas tåget. Douglas var nöjd och lyckan var gjord.
Att färgen sedan gjorde sig påmind på mina händer (får inte bort den hur jag än skrubbar!), barnens munnar, duken, köksbänken etc är en helt annan historia...
Kan tillägga att det inte var helt lätt att skära bra bitar när jag började närma mig "hytten"
Här är en närbild på Douglas Nalle Puh muffins också:
No comments:
Post a Comment